Vad gör att en bild stannar kvar långt efter att man har slutat titta på den? I Jens Assurs arbete möts pressfotografens närvaro, konstnärens blick och filmregissörens känsla för berättande. Här får du en tydlig bild av hans viktigaste projekt, hans visuella metoder och konkreta sätt att använda inspirationen i ditt eget fotografi och filmskapande.
Bildjournalistik som väcker frågor och stannar kvar
- Bakgrund: En svensk fotograf, konstnär och filmregissör med rötter i pressfotografin.
- Viktiga projekt: Africa is a Great Country, Hunger och flera internationella filmproduktioner.
- Bildspråk: Närvaro, stark komposition och en vilja att utmana förenklade berättelser.
- Praktisk inspiration: Arbeta långsiktigt, fotografera med en tydlig fråga och bygg serier i stället för enstaka bilder.
Vem är den svenske fotografen och regissören?
Jens Assur är en svensk fotograf, konstnär och filmregissör som först blev känd genom sitt arbete som bildjournalist. Under 1990-talet arbetade han bland annat på Expressen, där han bevakade krig, konflikter och humanitära katastrofer. Den erfarenheten formade en fotograf som inte nöjer sig med att registrera en händelse, utan försöker förstå människorna och strukturerna bakom den.
Han är uppvuxen i nordvästra Jämtland, men hans bildvärld sträcker sig långt utanför Sverige. I stället för att låta en plats reduceras till en enda dramatisk berättelse söker han ofta efter motsatserna. Vardag, utveckling, skönhet och motsättningar får finnas samtidigt i samma projekt.
Det är också därför han är intressant för den som själv fotograferar. Hans arbete visar att fotografi kan vara både dokumentation och tolkning. En bild behöver inte skrika för att vara politisk, och en vacker bild behöver inte sakna ett kritiskt innehåll.
Från pressbild till långsiktigt berättande
Pressfotografi kräver snabbhet, men Assurs senare projekt bygger ofta på motsatsen. Han arbetar med fördjupning, återkommande motiv och sammanhållna bildserier. Det gör att bilderna kan skapa en större berättelse tillsammans, även när varje enskild bild fungerar på egen hand.
Africa is a Great Country
Projektet Africa is a Great Country växte fram efter resor i flera afrikanska storstäder. Fokus låg inte på den stereotypa bilden av Afrika som en plats definierad av fattigdom och katastrofer, utan på ett mer komplext samhälle präglat av urbanisering, företagande, kultur och framtidstro.
Det viktiga här är inte bara motivvalet. Genom att fotografera moderna stadsmiljöer och vardagliga situationer förändras betraktarens förväntningar. För mig är det ett tydligt exempel på hur en fotograf kan påverka samhällsbilden genom att välja vad som får synas och vad som lämnas utanför.
Läs också: Bingo Rimérs bildspråk - Lär dig hans unika stil
Hunger
I projektet Hunger undersöks överkonsumtion, mat och globala orättvisor. Arbetet består av flera böcker och fotografiska berättelser, vilket understryker en central idé i Assurs metod: vissa frågor kräver mer än en bild och mer än ett snabbt reportage.
Här blir formen en del av budskapet. När fotografier samlas i en serie kan betraktaren se mönster, kontraster och konsekvenser som inte alltid framgår i ett enskilt fotografi. Det är en användbar lärdom även för mindre projekt, till exempel ett bildarbete om konsumtion, klimat eller livet i den egna staden.
Vad kännetecknar hans visuella stil?
Assurs bilder kombinerar ofta ett precist hantverk med en tydlig idé. Kompositionen är genomarbetad, men den känns sällan överdekorerad. Ljus, färg, avstånd och bildens riktning används för att leda betraktaren genom motivet utan att allt förklaras.
| Bildmässigt grepp | Effekt | Vad du kan prova |
|---|---|---|
| Kontraster mellan människor och miljö | Skapar social och visuell spänning | Fotografera personen tillsammans med platsen, inte bara som ett porträtt |
| Återkommande motiv | Binder ihop en serie | Välj två eller tre motiv som återkommer under hela projektet |
| Genomtänkt färg eller svartvitt | Förstärker stämning och rytm | Bestäm bildspråk innan redigeringen börjar |
| Öppna berättelser | Ger betraktaren utrymme att tolka | Undvik att förklara allt i bildtexten |
En vanlig missuppfattning är att starkt bildspråk kräver dyr utrustning. Jag tycker att det viktigaste i det här arbetssättet är urvalet och konsekvensen, inte kameramodellen. En enkel kamera eller mobiltelefon räcker långt om fotografen vet vad projektet ska undersöka.
Från fotografi till film
Övergången till film känns logisk eftersom hans fotografiska projekt redan innehåller scener, personer och konflikter. Kortfilmen Den sista hunden i Rwanda blev ett tidigt exempel på hans arbete som regissör och manusförfattare. Senare kom bland annat långfilmen Korparna, som bygger på Tomas Bannerheds roman.
Skillnaden mellan stillbild och film handlar framför allt om tid. I en stillbild måste kompositionen bära ögonblicket direkt. I filmen kan blickar, ljud, pauser och rörelser gradvis förändra hur vi tolkar en scen.
Det betyder inte att fotografen behöver tänka mindre på komposition i film. Tvärtom. En stark filmscen börjar ofta med samma frågor som ett bra fotografi: Vem ser vi? Vad vill personen? Vad döljer miljön? Och varför är kameran placerad just där?
Så kan du använda inspirationen i ditt eget bildskapande
Det mest värdefulla är inte att kopiera hans estetik, utan att låna hans sätt att tänka. Börja med ett ämne som du faktiskt återkommer till och bygg sedan en metod runt det.
- Formulera en fråga. Skriv en mening som projektet ska undersöka, till exempel hur en stadsdel förändras eller hur människor använder offentliga platser.
- Arbeta i en serie. Sikta på 10-20 bilder i stället för att jaga en enda perfekt bild.
- Återvänd till platsen. Besök samma miljö vid olika tider på dagen och under olika väderförhållanden.
- Blanda översikt och detalj. Växla mellan miljöbilder, porträtt och små visuella ledtrådar.
- Redigera hårt. Ta bort bilder som upprepar samma information, även när de tekniskt sett är bra.
Jag brukar lägga stor vikt vid redigeringen, eftersom det ofta är där projektets verkliga idé blir synlig. Om serien känns spretig är lösningen sällan fler bilder. Ofta behöver man i stället välja bort det som inte tillför något.
Det viktigaste att ta med sig från Assurs arbetssätt
Jens Assurs betydelse ligger inte bara i de platser han har fotograferat eller filmer han har regisserat. Han visar hur en bildskapare kan kombinera journalistisk närvaro, konstnärlig form och samhällsengagemang utan att arbetet blir övertydligt.
För den som vill utvecklas är den tydligaste lärdomen enkel: välj ett ämne som tål att undersökas på djupet, ge projektet tid och låt varje bild ha en funktion. Den sortens konsekvens skapar ett personligt bildspråk långt snabbare än att ständigt byta kamera, filter eller trend.
