Jenny Rehnman - Så blir du en bredare fotograf

Jenny Rehnman är en fotograf som rör sig ovanligt naturligt mellan porträtt, familjebilder, bröllop, husdjur och trav. För mig gör det henne extra intressant som inspirationskälla: hennes arbete visar hur man kan vara bred utan att bli spretig. Här går jag igenom vad som kännetecknar hennes bildspråk, vilka genrer hon arbetar i och vilka konkreta idéer du själv kan ta med dig till nästa fotografering.

Fotografen från Vännäs arbetar bredare än många tror

Namnet dyker upp i flera professionella sammanhang på nätet, men i den här artikeln handlar det om fotografen med bas i Vännäs utanför Umeå. Hon jobbar i Västerbotten och resten av Sverige, tar uppdrag i studio och på plats, och har en portfolio som spänner från barn och familj till företag, event och trav. Det säger något viktigt: hon bygger inte sin identitet kring en enda nisch, utan kring att kunna leverera en bild som fungerar för ett bestämt motiv och ett bestämt behov.

Jag tycker att just den bredden gör henne relevant även för andra fotografer. När en portfolio klarar flera motivtyper utan att tappa igenkänning blir den också en bättre källa till inspiration än en samling bilder som bara fungerar i ett enda format. Hon är dessutom medlem i Svenska Fotografers Förbund, vilket förstärker bilden av ett tydligt yrkesskap snarare än ett tillfälligt bildintresse.

Det leder vidare till det som faktiskt syns i bilderna: en tydlig känsla för relationen mellan motiv, miljö och leverans.

Det som gör hennes bildspråk lätt att inspireras av

När jag tittar på hennes arbete ser jag tre saker som återkommer: tydlig känsla, praktisk användbarhet och ett lugn i bildkompositionen. Det är inte ett uttryck som bygger på överdrivna effekter, utan på att motivet ska kännas nära, läsbart och användbart både som minne och som produkt.

• Känslan går före tekniken. Hon beskriver själv hur intresset för fotografi handlade om att förmedla känsla, inte bara få skarpa bilder.
• Bilderna är byggda för olika användningar. Hon levererar både digitala filer och fysiska produkter, vilket gör att bilden måste fungera i mer än ett format.
• Miljön är en del av berättelsen. Studio, natur och platsfoto används där det passar motivet bäst.
• Hästar och trav ger ett tydligt tempo. Det gör bildspråket mer dynamiskt än ett rent porträttflöde.
• Hantverket märks i helheten. Hon gör mycket själv, från fotografering till print, montering och inramning, och det märks i hur genomtänkt helheten är.

Det här är viktigt eftersom inspiration ofta missförstås som stilkopiering. Jag ser hennes arbete mer som ett exempel på hur man kan bygga en konsekvent bildidé utan att låsa sig till ett enda motiv. Nästa steg är därför att titta på vilka genrer hon faktiskt arbetar i, och vad de lär oss.

Vilka motiv hon arbetar med och vad du kan lära dig av dem

Portfolion är bred, men den är inte slumpmässig. Varje genre tränar ett annat öga, och det är precis därför den är så intressant att studera. Här är de viktigaste motiven och vad de säger om arbetssättet bakom dem.

För mig är den största lärdomen att en fotograf kan vara bred utan att bli ytlig om varje genre behandlas som ett eget hantverk. Det är också därför travfotot är extra intressant: där blir timing, teknik och efterbearbetning väldigt tydliga, och det leder oss in på hur idéerna går att använda i praktiken.

Så tar du med dig idéerna till din egen fotografering

Det mest värdefulla med ett arbete som detta är inte att kopiera stilen, utan att förstå strukturen bakom. Jag skulle själv plocka med mig fem konkreta saker från hennes sätt att jobba.

1. Bestäm känslan innan du bestämmer bildvinkeln. Vill du att bilden ska kännas varm, snabb, lugn eller kraftfull? När känslan är tydlig blir resten lättare att styra.
2. Planera för både web och print. På travsidorna delas digitala bilder upp i lågupplöst bild för webb och sociala medier, med längsta sida 1500 pixlar, 72 ppi och sRGB, samt högupplöst bild för print i originalstorlek med 300 ppi och AdobeRGB. Det är ett bra exempel på hur du kan tänka utifrån användning, inte bara fil.
3. Bygg en bildserie, inte en ensam favoritbild. Försök alltid få med översikt, mellanbild och närbild. Då blir resultatet användbart både för kund och arkiv.
4. Välj plats efter motivets beteende. Barn, djur och hästar fungerar ofta bättre där de känner sig trygga. Porträtt kan behöva kontrollen i studio.
5. Var konsekvent i efterbearbetningen. Hennes arbete signalerar ordning och igenkänning, inte kaos i redigeringen. Det är ofta det som får en portfolio att kännas professionell.

I praktiken märks samma tänk i hennes prissättning för travbilder, där lågupplöst och högupplöst fil behandlas som två olika behov. Lågupplöst bild kostar 95 kronor och högupplöst 300 kronor, vilket visar hur tydligt hon skiljer mellan användning på skärm och användning i tryck. Det är ett enkelt men pedagogiskt sätt att tänka även för andra fotografer som vill sätta rätt värde på sina filer.

När hennes arbetssätt passar och när du behöver något annat

Ett brett och kundnära arbetssätt passar särskilt bra när du vill ha en fotograf som kan hantera flera typer av uppdrag utan att byta personlighet mellan dem. Det är en styrka för familjer, företag, hästägare, eventarrangörer och alla som vill ha både trygghet och variation i leveransen.

• Det passar bra när du behöver flexibilitet. Studio, utefoto och olika motivtyper blir då en fördel, inte ett hinder.
• Det passar bra när du vill ha användbara bilder. Om målet är att kunna använda materialet i webb, print och sociala medier är hennes arbetssätt relevant.
• Det passar sämre om du söker en hypernischad stil. Om du vill ha extremt konceptuella modebilder eller ett väldigt smalt konstnärligt uttryck behöver du leta efter en annan typ av portfolio.
• Det kräver att du bedömer helhet, inte bara enstaka toppbilder. Titta på hur 10 till 15 bilder hänger ihop, inte bara på den mest polerade favoriten.

Jag skulle också vara noga med att se hur fotografen hanterar detaljer som leveranstider, filformat, rättigheter och återkoppling. Det är ofta där kvaliteten avgörs i vardagen, inte i den enskilda hero-bilden. Det är en sak att ta ett bra foto, en annan att bygga en process som gör att bilden faktiskt blir användbar för kunden.

Det jag själv skulle låna från hennes sätt att bygga bilder

Det finns tre saker här som jag tycker är extra lätta att ta med sig vidare: att arbeta med känsla före effekt, att låta användningsområdet styra fil och leverans, och att bygga en portfolio som visar bredd men ändå har en tydlig ton. Det är just den balansen som gör att hennes arbete fungerar som inspiration även för den som inte fotograferar hästar eller arbetar i Västerbotten.

Om du vill utveckla ditt eget bildspråk är det här en bra riktning att börja i: välj fler motiv, men färre uttryck. Då blir bilderna inte mer högljudda, bara mer träffsäkra.