Hasselblad XPan - Panoramakameran som förändrar ditt seende

Varför panoramabilden fortfarande känns unik

Det som gör XPan intressant är inte bara att bilden blir bred. Det är att kameran exponerar en 24x65 mm-ruta direkt på filmen, alltså ett format som är byggt för panorama från början. Jag brukar se det som skillnaden mellan att komponera en bild och att i efterhand beskära en bild. Resultatet kan likna varandra ytligt, men arbetsflödet och känslan blir inte samma sak.

Den breda rutan fungerar bäst när motivet kan bära yta: kustlinjer, gator, fasader, interiörer, bergsryggar eller en person placerad i ett större sammanhang. Om motivet är för litet eller för centrerat blir bilden ofta svagare än man tror. Jag tycker att det är just där många underskattar panoramat, man får inte bara mer bild, man får också mer ansvar för varje kant i bilden.

Det är därför kameran fortfarande upplevs som något annat än en vanlig 35 mm-kamera med bred beskärning. Nästa fråga blir därför hur den faktiskt beter sig i handen, och där finns flera detaljer som är viktigare än man först tror.

Så fungerar kameran när du använder den på riktigt

Det här är en mätsökarkamera, alltså en kamera där du fokuserar genom att matcha två bilder i sökaren i stället för att se motivet genom objektivet. För många är det en fördel, eftersom sökaren blir ljus, snabb och relativt lugn att arbeta i. Kameran har också en tyst slutare, inbyggd motorframmatning och en exponeringsräknare, vilket gör att den känns mer genomarbetad än många andra analoga kameror i samma klass.

Den största praktiska poängen är att du kan växla mellan panoramaläge och standardläge utan att byta film. I panoramaläget använder kameran 24x65 mm, i standardläget 24x36 mm. Det gör att du kan arbeta mer flexibelt under samma rulle, till exempel om du vill ha panoramabilder av landskap men också några mer klassiska ramar från samma resa.

XPan II förfinade dessutom flera saker, bland annat visning av slutartid och exponeringsdata i sökaren, längre bulbläge och mer flexibla självutlösare. Det är inga revolutionerande nyheter, men de gör skillnad i praktiken om du faktiskt använder kameran regelbundet. Just sådana små förbättringar märks ofta mer än stora spec-listor på papper.

När man förstår hur kameran arbetar blir nästa fråga ganska naturlig: vilka objektiv gör egentligen mest nytta i ett så här smalt men långt bildformat?

Objektiven som formar uttrycket

Systemet är litet, men varje objektiv förändrar uttrycket tydligt. Hasselblad specificerade tre kompakta objektiv för systemet, och bildcirkeln, alltså den del av objektivets projicerade bild som faktiskt täcker filmen, är anpassad för panoramaläget. Det är därför optiken känns mer specialiserad än vanlig 35 mm-optik.

Om jag skulle välja ett enda objektiv till den här kameran för att lära mig formatet, hade jag nästan alltid börjat med 45 mm. Det är det mest förlåtande alternativet, och det visar tydligt vad panoramaramen gör utan att bli lika extrem som 30 mm. 90 mm är däremot underskattat, särskilt i landskap där du vill dra ihop avstånd eller lyfta en ensam figur ur en större miljö.

Det är också här många märker att panoramafotografi inte handlar om att gå så brett som möjligt. Det handlar om att välja rätt grad av bredd för motivet. Och om du funderar på att köpa ett exemplar i dag, blir valet av rätt skick och rätt tillbehör minst lika viktigt som valet av objektiv.

Det du bör kontrollera innan du köper ett exemplar

På andrahandsmarknaden visar CollectiBlend ungefärliga nivåer som gör det tydligt hur dyrt systemet är i dag. För XPan ligger ett normalt exemplar kring $3 200–3 400, bättre skick omkring $4 400–4 600 och mint-exemplar runt $7 500–8 000. XPan II ligger ungefär kring $2 000–2 200 i normal nivå, $2 800–3 000 i mycket fint skick och $3 400–3 600 i mint-skick. Det här är bara vägledande nivåer, men de visar att du inte bör köpa på känsla ensam.

Jag hade kontrollerat följande innan köp:

• Att filmframmatningen går jämnt och utan ryck.
• Att slutaren låter konsekvent på alla tider du kan testa.
• Att sökaren är klar, med tydliga ramar och utan störande dimma.
• Att batterifacket är rent och att elektroniken startar stabilt med rätt batterityp.
• Att objektivens glas är fria från dimma, svamp och kraftiga repor.
• Att tillbehör som motljusskydd, lock och eventuella sökar- eller filterdelar finns med, särskilt om du tittar på 30 mm.

Det finns också en större fråga som är lätt att hoppa över: service. Kameran är gammal nog att ett fint yttre inte automatiskt betyder trygg funktion. Jag skulle därför väga in om du har tillgång till en specialist som faktiskt kan arbeta på modellen, inte bara till en allmän kameraverkstad. Det är inte samma sak, och skillnaden märks först när något behöver justeras.

När den tekniska sidan känns rimlig kvarstår den viktigaste delen för många fotografer: hur man faktiskt får ut bra bilder ur formatet utan att det blir ett tomt stilgrepp.

Så får du panoramabilder som bär hela bilden

Det bästa sättet att använda panoramformatet är att tänka i lager. Förgrund, mellanplan och bakgrund behöver gärna samarbeta, annars blir bilden platt trots att den är bred. Jag försöker ofta placera något nära kameran som håller ihop bildens vänstra och högra sida, annars finns risken att panoramat bara blir en lång, dyr horisontlinje.

Några praktiska riktlinjer fungerar särskilt bra:

• Placera inte alltid huvudmotivet i mitten, låt det ibland få stöd av en linje eller en kant i bildens tredje del.
• Se upp med kanterna, eftersom allt som hamnar nära ramen blir mer synligt i ett brett format.
• Använd horisonter, taklinjer, vägar och räcken för att leda ögat genom bilden.
• Låt tom yta få vara tom när den faktiskt stärker motivet, särskilt i dimma, vatten eller snö.
• Undvik att fylla hela ramen med små detaljer om det inte finns en tydlig rytm som håller ihop dem.

Det vanligaste misstaget är att fotografera som om kameran vore vilken 35 mm-kamera som helst och sedan hoppas att bredden ska rädda motivet. Det gör den sällan. Panoramat blir starkast när du planerar sidled redan innan du trycker av, inte när du försöker rädda en svag bild med mer yta.

En annan enkel tumregel är att tänka på rörelse. Människor som går, moln som drar förbi eller en bil som försvinner längs en väg kan ge mer liv åt rutan än ett statiskt motiv mitt i bilden. Det är just där jag tycker att kameran kommer till sin rätt, eftersom den premierar bildmässig disciplin utan att kännas steril.

När panoramakameran är rätt val och när den blir dyr nostalgi

Om du vill ha ett snabbt svar är mitt korta råd det här: välj den här typen av kamera om du verkligen vill fotografera i panorama, inte bara äga möjligheten att göra det. För den som älskar film, mätsökare och ett väldigt styrt bildspråk är det ett av de mest karaktärsstarka verktygen som gjorts. För den som mest vill ha breda bilder till minsta möjliga kostnad är det sällan den mest rationella lösningen.

Jag hade valt ett annat arbetssätt om målet var något av följande:

• Om jag vill ha lägsta möjliga kostnad, då hade jag valt digital beskärning eller stitched panorama.
• Om jag vill ha maximal skärpa och flexibilitet, då hade jag valt att sy ihop flera bilder på stativ.
• Om jag vill ha en analog kamera för många olika motiv, då hade jag valt ett mer allround 35 mm-system.
• Om jag vill ha en tydlig bildidentitet och gillar att tänka i format redan i sökaren, då är panoramakameran svårslagen.

Det som gör kameran relevant även i dag är alltså inte nostalgin i sig, utan att den fortfarande tvingar fram ett annat sätt att se. För mig är det den stora poängen: formatet gör inte jobbet åt dig, men det hjälper dig att fatta bättre beslut innan bilden ens finns. Och det är därför den här kameran fortfarande känns lika intressant för den som vill förstå både kamera och objektiv på djupet.